Det har inte hänt något alls med valparna än. Det börjar bli ganska rastlöst. Jag har i alla fall hunnit se på lejonkungen 2 (y' Haha, gud jag började böla, varför är jag så känslig när det kommer till filmer? xd det måste vara något jag fått från min barndom, för mycket empati!

Nej nu tänkte jag skriva lite på "Huset vid sjön".

Puss!

Nu så, nu är det omgjort på bloggen, härligt med lite omväxling.

Själv är jag jätte trött. Haha helt otroligt.

Kvällen kommer bestå av att vänta på Fenja, det går inte så fort. Sen sitter jag och saknar min pojke. Men kommer inte kunna träffa han på ett tag. Synd är ju det. Men det är väl bättre när man hinner sakna varandra, eller? Jag vet inte, men jag har hunnit sakna honom nu. Jag skulle gärna kunna sova hos han idag om det hade gått men det kommer inte hända. Jag hoppas att jag kanske kan sova hos honom på onsdag. Då åker jag till honom efter skolan och pussar lite på honom! Hihi!

Men nu sitter jag framför TV:n med mamma, pappa och Anna. Hoppas det snart händer något med Fenja. Jag håller er uppdaterade!

Puss!

Blev att fota lite med Maya i staden förut. Vi åkte dit för att hämta ut glass... Haha, gick inte... Inte för mig, men sen tog vi lite kort innan vi tog bussen tillbaka till ön. Där träffade vi Danne och gick bort till dagiset och gungade. Jag och Danne klagade på att våra rumpor gjorde ont (y' Sen klagade han på att jag bresade för mycket på benen när jag höll på att ramla av gungan. Haha, det var faktiskt ganska kul.

Nu verkar det vara dags för valpar med Fenja oxå, as gulligt! Men nu ska jag sova. Godnatt! Puss!

Nu ska det bli ett fint inlägg här efter valborg och allt.

Valborgkvällen spenderades i Timrå. Först var det jag, Maya, Fredde och Nicke. Sedan dök Jonas och Jessica upp, några av deras kompisar. Sen drog jag och Maya ut och träffade Linus och några till. Otroligt trevligt. Sen skyndade vi oss tillbaka för rädslan att Nicke och Fredde skulle somna så vi blev utlåsta. Men när vi kom fram var det bara Nicke, Jessica och Jonas där. Var hade Fredde tagit vägen? o:

Han var uppe i Tallnäs hos sin mamma och träffade sin syster. (Bra tajming? Går att disskuteras.) Så vi satt ett tag och snacka tills Fredde ramlade in vid 1 - 1.30 tiden. Då passade det tydligen (y'

Nej. Natten kommer spenderas hemma hos Maya, med henne. (Självklart!) Sen blir det hemmåt imorgon efter skolan som börjar efter påsklovet. Sen får vi se vad som händer på tisdag. Men jag har dessa tankar som ständigt plågar mig. Bara flyter runt i mitt huvud och vägrar låta mig vara.

Vad ska man säga. Om det inte hade varit en massa som gick fel i mitt förra förhållande. (Otrohet.) Undra om det fortfarande hade varit vi då? Hade vi fortsatt försöka kämpa för det vi hade eller hade det slutat på samma sätt ändå? Visst, det kommer vi aldrig få veta, men det gnager ändå. Undrar om det hade varit lika mycket bråk om vi hade litat på varandra till 100%. För jag kan erkänna att jag inte litade på honom, det verkar jag ju även haft rätt i. Men det kanske även var det som drev honom. När jag trodde att han skulle vara otrogen och inte litade på honom, kanske han inte orkade försöka längre och bara gjorde det. Jag försöker inte få det att se ut som det var mitt fel, för det var det inte. Om han hade velat hade han försökt övertyga mig mer. Även om det skulle vara svårt. Men om man vill något tillräckligt mycket kämpar man tills man får det. Man ger inte upp och lämnar det bak0m sig.

Ibland så vill jag gråta över det vi hade och över att jag kände mig så bortgjord, om han behövde vara otrogen så kunde ju inte jag ge han allt han behövde. Det är så jag alltid sett det, jag har ansett att killar som är otrogna inte har fått det dom behöver i ett förhållande. Sedan är jag med om det själv och jag försökte verkligen. Man är inte menad att passa för alla, men det brukar räcka att visa att man verkligen försöker. Men i vissa fall duger inte det, hur mycket man än vill att något ska bli bra, så blir det inte alltid så. Ingenting slutar som man tänkt sig. Det är en regel man ska lära sig tidigt. Du tror även du känner människor, men alla förändras och kan göra saker du aldrig hade trott dig se.

Människor är olika och vi försöker alltid uppnå perfektion. Det kan ingen förneka. Men vad är perfekt? Egentligen? Om du är perfekt för en person så är du inte det för en annan eftersom alla tycker om olika. Om din ena kille vill ha en smal tjej som kan laga mat och sköter hemmet och du är så är du perfekt för honom. Men sen när det är slut så försöker du hitta en ny, han kanske vill ha en lite kraftigare tjej som vill skapa karriär. Om du vill vara perfekt för honom behöver du ändra både ditt utseende och hur du är. Det jag försöker komma fram till är att jag ständigt försöker vara perfekt för den jag är med. Jag försöker vara den han alltid önskat sig, men det funkar inte. Det har jag nu insett, jag orkar inte försöka vara någon annan än den jag är och den jag är nöjd med att vara. Jag tror att du är perfekt, när du själv tycker du är det. När du kan säga till dig själv att du ser bra ut, att du är nöjd med dig själv, när du har accepterat ditt utseende och din personlighet. Ja, då har du uppnått perfektion, inte annars.

Med min förra försökte jag vara perfekt för honom. Men den ständiga oron att inte vara tillräcklig fanns hela tiden. Jag trodde att såfort han inte var med mig var han med någon annan och var otrogen. Jag försökte ändå, jag försökte ge han allt han ville ha och hålla honom nöjd. Men det var ändå inte tillräckligt. Jag har insett att han är en sån person som aldrig kommer kunna hålla sig till en person, han kommer aldrig kunna bilda familj som håller. Han kommer ständigt vara på jakt efter drama och nya kvinnor att "erövra". Om han är nöjd med det livet så är det ju bra för honom, men det är inte det jag ville ha. Det kanske var en av anledningarna till att det inte funkade? Jag vet inte men hade vi varit mer lika, så hade det funkat bättre. Det är jag helt säker på.

Haha, men nu ska jag inte tråka ut er mer med mitt gnatt! Haha puss på er! ;* Och lyssna på denna grymma låt ist!

Satt och läste igenom några av dom första inläggen jag la ut. Sorliga, otroligt sorliga. Men genom detta inser jag hur mycket jag växt, hur mycket jag mognat. Det sägs att det som inte dödar dig gör dig starkare och det är sant. Jag grät mycket i början av denna blogg, jag hade mycket hjärtesorg för en pojke som betytt så mycket för mig men som jag förlorat. Pågrund av det hade allt gått utför, ingenting hade varit som det skulle varit.

Jag förlorade en ny kille för ungefär 2 månader sen nu, nästan, men jag grät inte för honom lika mycket. Dock gråter man oftast mest för första kärleken. Men det sved för mig, men jag vägrade visa det. Jag fann snart en ny, Fredric, han jag är med nu. Jag ser livet från den ljusa sidan igen även om det varit svårt i sina omgångar. Det har varit mycket lögner och sånt som kommit upp från gamla, men ibland känner jag att jag inte kunnat bry mig mindre. Jag ler mig igenom tårarna och dagarna. Saker förändras, känslor ändras. Så har det alltid varit och så kommer det alltid vara. Du kan älska någon ett tag men sedan kan känslorna gå över. Då ska du hellre säga det till den personen och inte försöka låtsas som ingenting.

Vi alla måste lära oss att vara ensamma någon gång. Du kan inte alltid hänga efter andra för att förhoppningsvis slippa vara ensam. Det är på så sätt du blir utnyttjad och du kommer aldrig bli lycklig på det sättet. Du kommer ständigt känna dig sviken och det kommer finnas ett hål i dig som inte kan fyllas igen genom känslolösa förhållanden. Du kan försöka men du kommer aldrig lyckas, i alla fall inte vad jag tror.

Det enda jag försöker göra är att bli lycklig. Jag blir inte lycklig av att vara med någon som inte tycker om mig, eller inte har känslor för mig. Då avslutar jag hellre det förhållandet och försöker med ett nytt. Jag är inte den sorts tjej som stannar och försöker få han att få tillbaka sina känslor. Han har ju tappat dom av en anledning?

Lycka, det är väl inte för mycket begärt?

Du gav mig löften.
Du gav mig svek.
Du gav mig kärlek.
Du gav mig sorg.
Du lovade att aldrig lämna.
Du lovade att jag aldrig skulle vara ensam.
Men nu sitter jag här.
Gråter för de minnen vi har.
Gråter för den tid jag förlorat i en lögn.

Har dator kunskap men vet dock inte hur jag ska göra. Mycket underhållande. Haha.

Skriver senare.

Puss! ;*

Det var ju slutet på detta helt enkelt. Vi passade inte tillsammans. Men då är det bättre att du säger det än att du ljuger för mig. Jag känner mig sviken, det är därför du finns kvar i mitt huvud. För att jag var så dum och litade på dig. Ja, jag anser att det var dumhet eftersom du har ljugit för mig förut. Jaja, sånt är livet. Man lär sig av sina misstag. Jag lärde mig att inte lita på dig och att jag aldrig mer vill ha något med dig att göra. Du är inte ens värd att vara min vän. Så sorry honey, men du är död för mig. :)

Nej! Nu prövar vi detta igen xd Haha!

Ja, statusen jag har nu är att jag är singel efter ett ohållbart förhållande i 4 månader! 4 månader av mitt liv, asså känns jävligt hemskt egentligen xd
aja, men nu till nuet.

Igår vad jag med Maya på himlabadet, as roligt! Sen åkte jag till Robin, så sov jag där. Sen nu sitter jag hemma hos Robin och sen ska vi hem till mig kanske :) Sedan kanske han ska sova hemma hos mig, mycket trevligt ^^ Kanske kan få med han ut på en promenad (a' haha jag ska i alla fall försöka.

Jag vet inte om jag ska känna mig glad eller ledsen egentligen. En kille som ljuger för en i 1 vecka och säger att han älskar en när han inte gör det, är det egentligen något att vara ledsen över att förlora? Jag tror faktiskt inte det. Visst hade vi våra trevliga tillfällen men det förstörde allt.

Och när man frågar om han har varit otrogen svarar han inte än. Vad är det egentligen för vits att vara tillsammans med en sån kille? Inte nånting bra med det vad jag kan komma på.

Men nu är det pepp tankar och nya vägar i livet som gäller! Förhoppningsvis blir mina val bättre än mina förra, jag kanske äntligen lär mig av mina misstag :)

Hare sötnosar ;* <3