Satt och läste igenom några av dom första inläggen jag la ut. Sorliga, otroligt sorliga. Men genom detta inser jag hur mycket jag växt, hur mycket jag mognat. Det sägs att det som inte dödar dig gör dig starkare och det är sant. Jag grät mycket i början av denna blogg, jag hade mycket hjärtesorg för en pojke som betytt så mycket för mig men som jag förlorat. Pågrund av det hade allt gått utför, ingenting hade varit som det skulle varit.

Jag förlorade en ny kille för ungefär 2 månader sen nu, nästan, men jag grät inte för honom lika mycket. Dock gråter man oftast mest för första kärleken. Men det sved för mig, men jag vägrade visa det. Jag fann snart en ny, Fredric, han jag är med nu. Jag ser livet från den ljusa sidan igen även om det varit svårt i sina omgångar. Det har varit mycket lögner och sånt som kommit upp från gamla, men ibland känner jag att jag inte kunnat bry mig mindre. Jag ler mig igenom tårarna och dagarna. Saker förändras, känslor ändras. Så har det alltid varit och så kommer det alltid vara. Du kan älska någon ett tag men sedan kan känslorna gå över. Då ska du hellre säga det till den personen och inte försöka låtsas som ingenting.

Vi alla måste lära oss att vara ensamma någon gång. Du kan inte alltid hänga efter andra för att förhoppningsvis slippa vara ensam. Det är på så sätt du blir utnyttjad och du kommer aldrig bli lycklig på det sättet. Du kommer ständigt känna dig sviken och det kommer finnas ett hål i dig som inte kan fyllas igen genom känslolösa förhållanden. Du kan försöka men du kommer aldrig lyckas, i alla fall inte vad jag tror.

Det enda jag försöker göra är att bli lycklig. Jag blir inte lycklig av att vara med någon som inte tycker om mig, eller inte har känslor för mig. Då avslutar jag hellre det förhållandet och försöker med ett nytt. Jag är inte den sorts tjej som stannar och försöker få han att få tillbaka sina känslor. Han har ju tappat dom av en anledning?

Lycka, det är väl inte för mycket begärt?

Du gav mig löften.
Du gav mig svek.
Du gav mig kärlek.
Du gav mig sorg.
Du lovade att aldrig lämna.
Du lovade att jag aldrig skulle vara ensam.
Men nu sitter jag här.
Gråter för de minnen vi har.
Gråter för den tid jag förlorat i en lögn.

Ganska gammal låt men den får mig på bra humör en morgon som denna. Tror jag håller på att bli sjuk.. Känns inte så jävla bra. Sedan hade jag en jätte konstig dröm inatt.

Det var typ en demon lr något, fast den levde, asså aa.. haha. Men i alla fall, den vägrade dö vad jag än gjorde och jag slängde ut den och allt men den bara dök upp igen och vägrade försvinna.. tillslut lyckades jag få död på saken.. Och det kändes så lättande.. Sedan vaknade jag xd Haha det var en väldigt kort version av den men aa.

Sedan när jag vaknade kunde jag inte släppa drömmen. Bilden av saken när jag dödade den fanns kvar. Jag började fundera på vad drömmen skulle kunnat betyda.. Det enda jag kom fram till vet jag inte om det stämmer men.. aa min teori är:

Den lilla svarta figuren var min kärlek för dig, något jag inte kunde döda, något jag inte kunde slippa på något sätt. Du fanns alltid där i mina tankar, vad jag än gjorde så fanns du kvar där. Men inte nu.. Äntligen har jag lyckats släppt dig. Äntligen har jag lyckats döda känslorna jag hade för dig, det var när jag dödade den lilla figuren.. Sedan lättnaden. Det var lättnaden jag kände när jag äntligen kunde säga att jag har kommit över dig.

Det var i alla fall min teori på drömmen, sen om det var det den bettyde om den bettyde något alls, det kan ju alltid disskuteras.

Blodet rinner

Tårarna rullar

Såren svider

Allt pågrund av

Min obesvarade kärlek

För dig.

En dikt jag skrev om samma människa för ett ganska långt tag sedan.

Men aa! Nu byter vi ämne. Jag tror inte jag ska göra någonting alls idag faktiskt. Jag känner mig inte så pigg. Så jag ska göra nån banankaka tror jag, sedan ska jag ta hand om min lilla sötnos (Diva) och sen så kanske jag ska skriva lite på boken, som det inte blev något av igår. Haha. Aja vi får se vad dagen har att bjuda på en snöig dag som denna!

Snart börjar nedräckningen till julafton! Från första december börjar jag nedräkningen dag för dag!

Puss hej ;*

Jag hade glömt hur det var.

Jag hade förträngt den smärtan.

Jag hade gjort mitt bästa för att glömma allt.

Men allt förstördes på en sekund.

Sekunden jag såg en bild på dig och mig.

Att en bild har så stor makt. Det påminer en om saker man har glömt, saker man försökt förtränga, saker som kan bubbla upp till ytan igen. Jag såg den och allt bara brast inom mig. Min gamla smärta kom tillbaka. Kniven jag inte har känt på så många månader vreds om i mitt hjärta. Åter igen var jag den där lilla flickan. Den där lilla flickan som inte dög åt dig. Du hade mig helt, jag kände att du var mitt allt. Jag trodde du kände samma sak. Jag tänker tillbaka på tiden när det var du och jag. Och jag känner att det bara brister mer och mer.. Jag kom ihåg hur lycklig jag var. Jag var lycklig över att ha dig. Över att du var min. Jag trodde inget kunde gå fel men ack vad fel jag hade. Jag trodde vi hade varit menade för varandra, men det hade ej varit så. När jag tänker tillbaka på oss två så inser jag hur det känns att vara kär. Hur det känns att älska någon. Jag älskade dig, det kommer jag aldrig kunna förneka. Du hade mitt hjärta i dina händer, du kunde göra vad du ville.

Jag är ledsen, men det där fick det att brista. Bara en liten bild. Förlåt <3

Flickan älskade pojken

Pojken tyckte om flickan

Flickan kunde göra vad som helst för pojken

Pojken ville inte att flickan skulle ha problem

Flickan ville att pojken skulle vara lycklig

Pojken ville att flickan skulle må bra

Flickan saknade pojken hela tiden

Pojken tänkte på flickan ibland

Flickan gav pojken hennes hjärta

Pojken tog emot det

Flickan njöt av varje sekund i pojkens närhet

Pojken hade inget emot flickans sällskap

Flickan var lyckligare än någonsin

Pojken började lessna

Flickan bröt ut i gråt när pojken sa dom förskräckliga orden

Pojken tröstade flickan för en sista gång

Flickan älskade pojken

Pojken älskade en annan flicka.

Jag är minst lika rädd som dig. Jag vill inte att det ska hända igen. Jag är rädd..

Jag trodde jag kunde lita på dig. Jag trodde jag kunde tro på det du sa denna gång. Men ännu en gång sitter jag ensam och funderar över hur många gånger du kommer lyckas lura mig. Jag är för naiv, jag vill tro det bästa om folk. Men du visar mig att det finns människor som skiter fullständigt i hur andra mår. Den enda du bryr dig om är dig själv. Du kommer med dina lögner och får mig att tro på dom. Du får mig att tro att jag kan lita på dig. Att tro att du faktiskt är ärlig för en gångs skull. Men sedan säger du ändå att du inte bryr dig. Varför ska jag ens tro dig över huvudtaget? Någon gång? Du ljuger ju för mig hela tiden i vilket fall.

Du kommer bara och leker att du är min kompis och får mig att lita på dig. Får mig att öppna mig för dig och berätta saker jag inte skulle berätta för dig annars. Bara för att jag kommer ihåg den bra tiden du och jag hade. När du visste allt om mig och jag visste allt om dig. När vi skrattade och hade roligt, grälade nästan aldrig. Bara njöt av varandras sällskap. Den tiden känns som den var för så länge sedan, men egentligen var den inte det. Att det bara var runt ett halvår sedan, känns omöjligt. Men ändå är det sant. Att så mycket kan förändras på så kort tid. Från att jag inte kunde vara utan dig och du gjorde mig lycklig till att jag inte vill ha något mer med dig att göra. Jag kan inte skylla allt på dig eftersom jag har gjort en del själv. Men jag kan förlåta och glömma. Du vill bara ha hämnd hela tiden, för något jag gjorde för så länge sedan. Jag kan inte rå för mina känslor och jag kunde inte veta vad du hade för känslor för mig. Jag är ledsen att jag inte hade samma känslor för dig men tycker du inte att det är tid att glömma det nu? Nä, tydligen inte.

Men nu måste jag be dig om en sak jag aldrig trodde jag skulle. Kan du snälla bara lämna mig ifred och låta mig leva mitt liv?

Jag saknar inte dig som du är nu. Jag saknar dig som du var förut. Jag saknar en av mina bästa kompisar som har förändras så mycket. Jag har säkert förändras en del jag med, men vi kunde ha förändras tillsammans, men nej. Det är för sent nu, efter hur mkt du rört upp mitt liv så många gånger. Snälla... Låt mig bara vara... Jag vill inte vara i närheten av dig längre.

Du har gjort mig lycklig.
Du har gjort mig ledsen.
Du har funnits där.
Sedan har du gått utan ett ord.
Du har fått mig att tro på dina ord.
För att sedan kunna krossa mitt hopp.
Du har varit en av mina bästa vänner.
En som jag kunnat lita på så mycket.
Nu kan du väl bara bespara mig dina lögner?
Och försvinna ut ur mitt liv igen.
Men denna gång för att aldrig återvända.

Tyckte den var fin :D

Du vet vem du är.

Jag har inget kvar att ge

Jag har inget kvar att få

Du kom hastigt in i mitt liv

Försvann lika hastigt igen

Försvann utan ett sista hejdå

Du skapade smärta

Det var vad du ville

Varför kan jag nu inte släppa dig?

Efter all den smärta du orsakat mig

Du sa att det fanns så mycket mer

Så mycket mer än det lilla jag ser

Sedan försvann du

Jag fick inte se dig mer

Efter den lyckan

Och den smärtan

 Du orsakat

Är jag framme vid

Det perfekta slutet

På dig

Och mig.

Sista dikten jag tilldelar dig. Jag fortsätter inte såhär :) Nu när mitt hjärta äntligen läkt ska du inte få chansen att krossa det en gång till :)

Seeya!   

Otroligt gullig bild om jag får säga de själv ^^

Nu ska jag lägga ut några av mina dikter bara för att jag har så lite att göra :D

Hihi Enjoy ;)

Friheten av att bara försvinna

Känslan av ensamhet

Ekar i min kropp så fort du inte är i närheten

Känslan av att vara ersatt

Kan jag inte förklara för dig

Kunskapen om att du håller om någon annan

Känns för hemsk för att tänka på

Lyckan du gav mig

Kunde inte vara för alltid

Men smärtan i mitt hjärta

Den kommer finnas för evigt.

Känslan av att bli ersatt

Förstår jag nu fullt ut

Känslan av att vara andra hand

Är inte längre främmande för mig

Men känslan av att vara älskad

Är fortfarande något jag aldrig känt.

Allt jag har att ge just nu :D

I hope you like it ^^

OBS. Alla dikter är till olika personer, men nämner inte namn ;)

Seeya :D