Nu ska det bli ett fint inlägg här efter valborg och allt.

Valborgkvällen spenderades i Timrå. Först var det jag, Maya, Fredde och Nicke. Sedan dök Jonas och Jessica upp, några av deras kompisar. Sen drog jag och Maya ut och träffade Linus och några till. Otroligt trevligt. Sen skyndade vi oss tillbaka för rädslan att Nicke och Fredde skulle somna så vi blev utlåsta. Men när vi kom fram var det bara Nicke, Jessica och Jonas där. Var hade Fredde tagit vägen? o:

Han var uppe i Tallnäs hos sin mamma och träffade sin syster. (Bra tajming? Går att disskuteras.) Så vi satt ett tag och snacka tills Fredde ramlade in vid 1 - 1.30 tiden. Då passade det tydligen (y'

Nej. Natten kommer spenderas hemma hos Maya, med henne. (Självklart!) Sen blir det hemmåt imorgon efter skolan som börjar efter påsklovet. Sen får vi se vad som händer på tisdag. Men jag har dessa tankar som ständigt plågar mig. Bara flyter runt i mitt huvud och vägrar låta mig vara.

Vad ska man säga. Om det inte hade varit en massa som gick fel i mitt förra förhållande. (Otrohet.) Undra om det fortfarande hade varit vi då? Hade vi fortsatt försöka kämpa för det vi hade eller hade det slutat på samma sätt ändå? Visst, det kommer vi aldrig få veta, men det gnager ändå. Undrar om det hade varit lika mycket bråk om vi hade litat på varandra till 100%. För jag kan erkänna att jag inte litade på honom, det verkar jag ju även haft rätt i. Men det kanske även var det som drev honom. När jag trodde att han skulle vara otrogen och inte litade på honom, kanske han inte orkade försöka längre och bara gjorde det. Jag försöker inte få det att se ut som det var mitt fel, för det var det inte. Om han hade velat hade han försökt övertyga mig mer. Även om det skulle vara svårt. Men om man vill något tillräckligt mycket kämpar man tills man får det. Man ger inte upp och lämnar det bak0m sig.

Ibland så vill jag gråta över det vi hade och över att jag kände mig så bortgjord, om han behövde vara otrogen så kunde ju inte jag ge han allt han behövde. Det är så jag alltid sett det, jag har ansett att killar som är otrogna inte har fått det dom behöver i ett förhållande. Sedan är jag med om det själv och jag försökte verkligen. Man är inte menad att passa för alla, men det brukar räcka att visa att man verkligen försöker. Men i vissa fall duger inte det, hur mycket man än vill att något ska bli bra, så blir det inte alltid så. Ingenting slutar som man tänkt sig. Det är en regel man ska lära sig tidigt. Du tror även du känner människor, men alla förändras och kan göra saker du aldrig hade trott dig se.

Människor är olika och vi försöker alltid uppnå perfektion. Det kan ingen förneka. Men vad är perfekt? Egentligen? Om du är perfekt för en person så är du inte det för en annan eftersom alla tycker om olika. Om din ena kille vill ha en smal tjej som kan laga mat och sköter hemmet och du är så är du perfekt för honom. Men sen när det är slut så försöker du hitta en ny, han kanske vill ha en lite kraftigare tjej som vill skapa karriär. Om du vill vara perfekt för honom behöver du ändra både ditt utseende och hur du är. Det jag försöker komma fram till är att jag ständigt försöker vara perfekt för den jag är med. Jag försöker vara den han alltid önskat sig, men det funkar inte. Det har jag nu insett, jag orkar inte försöka vara någon annan än den jag är och den jag är nöjd med att vara. Jag tror att du är perfekt, när du själv tycker du är det. När du kan säga till dig själv att du ser bra ut, att du är nöjd med dig själv, när du har accepterat ditt utseende och din personlighet. Ja, då har du uppnått perfektion, inte annars.

Med min förra försökte jag vara perfekt för honom. Men den ständiga oron att inte vara tillräcklig fanns hela tiden. Jag trodde att såfort han inte var med mig var han med någon annan och var otrogen. Jag försökte ändå, jag försökte ge han allt han ville ha och hålla honom nöjd. Men det var ändå inte tillräckligt. Jag har insett att han är en sån person som aldrig kommer kunna hålla sig till en person, han kommer aldrig kunna bilda familj som håller. Han kommer ständigt vara på jakt efter drama och nya kvinnor att "erövra". Om han är nöjd med det livet så är det ju bra för honom, men det är inte det jag ville ha. Det kanske var en av anledningarna till att det inte funkade? Jag vet inte men hade vi varit mer lika, så hade det funkat bättre. Det är jag helt säker på.

Haha, men nu ska jag inte tråka ut er mer med mitt gnatt! Haha puss på er! ;* Och lyssna på denna grymma låt ist!

Ganska gammal låt men den får mig på bra humör en morgon som denna. Tror jag håller på att bli sjuk.. Känns inte så jävla bra. Sedan hade jag en jätte konstig dröm inatt.

Det var typ en demon lr något, fast den levde, asså aa.. haha. Men i alla fall, den vägrade dö vad jag än gjorde och jag slängde ut den och allt men den bara dök upp igen och vägrade försvinna.. tillslut lyckades jag få död på saken.. Och det kändes så lättande.. Sedan vaknade jag xd Haha det var en väldigt kort version av den men aa.

Sedan när jag vaknade kunde jag inte släppa drömmen. Bilden av saken när jag dödade den fanns kvar. Jag började fundera på vad drömmen skulle kunnat betyda.. Det enda jag kom fram till vet jag inte om det stämmer men.. aa min teori är:

Den lilla svarta figuren var min kärlek för dig, något jag inte kunde döda, något jag inte kunde slippa på något sätt. Du fanns alltid där i mina tankar, vad jag än gjorde så fanns du kvar där. Men inte nu.. Äntligen har jag lyckats släppt dig. Äntligen har jag lyckats döda känslorna jag hade för dig, det var när jag dödade den lilla figuren.. Sedan lättnaden. Det var lättnaden jag kände när jag äntligen kunde säga att jag har kommit över dig.

Det var i alla fall min teori på drömmen, sen om det var det den bettyde om den bettyde något alls, det kan ju alltid disskuteras.

Blodet rinner

Tårarna rullar

Såren svider

Allt pågrund av

Min obesvarade kärlek

För dig.

En dikt jag skrev om samma människa för ett ganska långt tag sedan.

Men aa! Nu byter vi ämne. Jag tror inte jag ska göra någonting alls idag faktiskt. Jag känner mig inte så pigg. Så jag ska göra nån banankaka tror jag, sedan ska jag ta hand om min lilla sötnos (Diva) och sen så kanske jag ska skriva lite på boken, som det inte blev något av igår. Haha. Aja vi får se vad dagen har att bjuda på en snöig dag som denna!

Snart börjar nedräckningen till julafton! Från första december börjar jag nedräkningen dag för dag!

Puss hej ;*

God morgon!

Idag så ska jag plugga, få forzza att spela ut mitt spel och lata mig! Vi kanske ska åka och hälsa på min sötnos! Haha, tjockisen <3 Gastor heter han nu mera xd
Jag hade en as konstig dröm inatt :o drömmde om min kusse, matte läran och om skolan xd haha och att jag skulle opereras igen xd
Fredrik vare som var med! Senast jag träffade han var när jag skulle operera ögat, det känns lite wierd. Jag saknar han faktiskt :c Min kusse! Sen har vi ju Markus men han är inte alls lika social som Fredrik XD Haha nä men Fredrik är som brorsan, kan prata ihjäl vem som helst.

Sen har jag funderat på en fortsättning till min bok! Haha, tror denna bok kommer gå fortast att skriva pågrund av att jag vet typ precis vad jag ska skriva. Med dom andra behöver jag fundera lite mer.

Asså jag förstår mig inte på alla tonårsmammor.. Ni kan ju oftast inte ge barnet ett så bra liv som dom förtjänar. Jag tycker alla barn förtjänar ett hem där dom kan känna sig trygga, dom vet att dom aldrig behöver oroa sig om ekonomin i hemmet och dom vet att deras föräldrar alltid finns där.

Men med tonårsmammorna, ni är ungefär lika gamla som mig. Inte skulle jag vilja ha barn nu lr! Jag har ju hela mitt liv framför mig. Jag vill inte sitta hemma och ta hand om någon unge. Jag vill vara ute och umgås med kompisar, sen om jag ska kunna få ett vettigt jobb senare behöver jag en utbildning. Asså allt blir ju så mkt jobbigare för er eftersom ni måste ta hand om en till innan ni ens kan ta hand om er själva.

Haha, det är nästan lite så jag längtar till imorrn, men inte för att jag måste gå på lektioner utan för att jag vill träffa folket igen! Dom man inte träffat under lovet och Maya som dissa hela tiden ;) Haha, nä men så längtar jag tills snön kommer, gud vad nice! Då ska jag dra med maya ut igen så blir det vinterbilder, haha.

Men nu håller Forzza på att lessna lite på mig, haha skriver kanske senare.

Puss på er my babies :*

Vinter och lycka <3  

Haha underbar låt! Ja, jag vet att den är gammal men jag hade glömt bort den okej?! xd

Sen förstår jag inte det här med varför inte killar kan kalla varann söta, snygga, sexiga lr nått! Jag förstår verkligen inte det i vårat samhälle. Tjejer kan göra nästan vad som helst, vi kan stå och strula med varann utan att det verkar konstigt på nått sätt. Om en kille säger vad snygg du är! till en annan kille så blir han direkt bögstämplad. Jag förstår verkligen inte det! Varför inte bara våga stå för vad du tycker? Jag säger till typ alla mina kompisar (kille som tjej) vad jag tycker. Om nån får en skitsnygg rumpa i ett par byxor tillexempel så säger jag det. Lr om en tjej kompisar får skitsnygga bröst i en bh så säger jag det till henne det. Det är ju en komplimang! Alla tycker ju om komplimanger! Lr om nån får en hängrumpa i några byxor säger jag ju det! Jag säger vad jag tycker till alla, jag förstår bara inte varför alla inte bara kan göra det? Det skulle bli fan så mkt roligare !

Sen vill jag duscha men jag är orolig att förbandet ska lossna.. Gud vad ont det skulle göra. Fast skulle vilja veta hur såret ser ut.. Hehe (a' Jag är ju som jag är. Och tydligen är jag en som bildar mkt ärr.. Negativt! Men aa, blir det här ärret lika fult som det förra får jag göra en skönhetsoperation på det för mamma (a' yey! Love you mom! :D <3

Sen måste jag verkligen klippa mig! Så vill jag färga håret, men hur.. Rött och svart kanske? Det skulle nog bli snyggt ^^ Haha, sen ska jag få Felix att färga håret brunt och börja platta det (a' fan vad snyggt :D

Honey, inse, du skulle passa i brunt hår! Du skulle passa skitbra i det! Så skulle du låta mig fixa det varje morgon så skulle detta bli skit bra (a'

Men Maya! Vi måste höra av oss till frissan, vi kanske kan få en tid efter varann så kan vi gå dit tsm :D Så kan du hjälpa mig (a'

Jag hade inte tänkt klippa så mkt, mer topparna och fixa luggen så den ser bra ut igen, ist för som den är nu, alldeles för lång!
Haha, aja nu ska jag sluta svamla! Puss på er allihop kanske skriver mer senare :*

Hej!

Asså jag har funderat lite.

Är det verkligen lättare att vara tjejen killarna vill ha? Eller är det faktiskt enklare att vara den som är mindre populär? Nu döper vi den populära tjejen till Jessica och den mindre populära till Kristin. (Namnen är inte tagna ur verkligheten, utan helt random tagna. Ursäktar om det stör någon men det var dom jag kom på.)

Det är ju jobbigt på olika sätt. Kristin kanske oftast är ensam eller har en kille. Jessica kanske har flera och hon vet inte vem hon tycker om mest. Jessica måste såra många, det behöver oftast inte Kristin. Jessica kan även lättare få dåligt rykte pågrund av att hon byter kille bara för att hon inser att hon valde fel. Kristin har antingen en kille hon älskar eller så är hon ensam.

Dom negatica sakerna för Jessica hittilla: Måste såra folk, lättare att få dåligt rykte.

Dom negativa sakerna för Kristin hittills: Kan vara ensam.

Men kristin kan ju även ha ett taskigt självförtroende eller så kan hon få när hon ser andra tjejer som Jessica som byter kille väldigt ofta. Vissa som Kristin börjar tänka att dom inte duger och klankar ner på sig själv.

Jessica kan även avundas såna som Kristin ibland. Hon har en kille som hon har starka känslor för och han har för henne. Hon vet inte vem hon tycker om och är rädd för att välja fel ännu en gång.

Jag tror även att tjejer som Kristin har lättare att bli utnyttjade av snygga killar. Dom är inte van vid uppmärksamhet av populära killar och går med på det mesta utan att tänka sig för. Sedan står dom där ensamma och sårade.

Visst kan tjejer som Jessica också bli utnyttjade, men jag tror inte att det är lika lätt. Dom brukar ofta ha mer erfarenhet om hur populära killar är eftersom populära tjejer ofta umgås med dom. Jag tror inte att dom faller i samma fälla som tjejer som Kristin.

Så. Nu har jag uttryckt mina funderingar. Men tjejer som har dåligt självförtroende tycker jag ska ändra det hos sig själva som dom inte tycker om. Visst det är väl fel att säga att man ska ändra sig själv, men tycker du inte om dig själv som du är, hur ska då andra tycka om dig som du är? Jag tycker du ska försöka ändra på det så du blir en person du vill vara. Det är då du är du. Jag har själv haft taskigt självförtroende men jag började ändra det jag inte tyckte om hos mig själv. Det var jävligt jobbigt, men jag var bestämd för att jag inte ville vara som jag var. Nu tycker jag personligen att jag är snyggare än jag var förut, och bara det får mig att må bättre.

Aja, puss på er :*  

Jag har börja funderat lite... Kan man faktiskt vara vampyr? Det låter ganska wierd... Om det skulle finnas borde man ha lagt märke till dom nu inte sant? Det är samma sak med alla övernaturliga saker.. Jag tycker det är ganska roligt att läsa om och fundera över. Men jag tror inte att dom existerar.. Men jag är inte säker, kanske, men om då biter människor, vart gör dom då av liken? Folk måste ju börja sakna personerna som försvinner? Eller..? Visst kanske man kan tycka om liksom blodiga saker.. kanske och äta dom... Men man hoppar väl ändå inte på folk på gatan och försöker bita dom i nacken... Det skulle fan bara vara helt fel.. Om man är vampyr är det ju, som alla vet, självklart att man behöver blod. Vart får man det ifrån isåfall? Blir det människor eller djur? Dom verkar ju bara vara intresserad av blodet så vad gör dom med resten? Bara lämnar att röttna eller? Det låter ganska äckligt...

Och det verkar inte särskillt logiskt.. Men det är inte religon heller. Vissa människor kanske väljer att tro på övernaturliga saker och andra på religon. Vi alla verkar vilja tro på något...

Jag tror på ödet. Men att du kan ändra ditt öde genom att göra nya vändningar. Allt är inte redan bestämt utan du har en egen vilja så du kan ändra på saker. Men det är bara du som kan göra något åt ditt eget öde. Göra oväntade beslut och ändra din framtid. Jo nu släppte jag ut lite tankar, yey!

Seeya!  

Har börjat teckna den faktiskt!

Nu är jag hemma från skolan igen X'D Eller okej, det var ett tag sedan. Har ätit lunch sedan suttit lite framför tvn sen nu sitter jag här. Så skönt med halvdagar! Och så kommer jag slippa temadagar på skolan, underbart! Och så slipper jag göra fysikprovet men jag måste göra någonting annat, kanske lämna in tds och sånt. Skulle vara så mycket enklare än ett prov. Så har jag fått hissnyckel, mycket nice! Och jag vet inte hur många som har frågat mig idag vad jag har gjort.. Ganska drygt och ge alla samma svar.

Men just nu sitter jag bara här och funderar... Hur vet man egentligen att man gör rätt val? För att det känns rätt för just det tillfället? Jag vet inte... Jag har gjort otroligt många misstag men jag har oftast vetat om att det varit ett misstag innan och just därför gjort det. Det är just den där delen, att jag inte borde, som är så lockande. För antingen kan jag göra det, eller så kan jag låta mitt liv gå och fundera på hur det skulle varit. Du lever bara en gång så varför inte uppfylla dina drömmar sålänge dom är möjliga? Varför låta hela livet passera och låta dig själv fundera på hur det skulle varit? Visst ibland är det inte det smartaste valet, oftast aldrig, men du har i alla fall gjort det! Du behöver inte fundera mer utan du kan bara gå vidare och göra fler dumma saker. Varför inte leva livet till fullo när du lever? Om du vill göra en sak, vad är det då som hindar dig? Jo, det är du. Det är bara du.

Nu tänker säkert några: Men lagarna stoppar en från att mörda någon eller från att råna en bank.

Men det är det inte alls! Visst finns det konsekvenser om du gör det men lagarna kan inte styra dig. Det är du som väljer att inte göra det för att du inte vill ha konsekvenserna. Lagarna finns bara för att visa vad som absolut är fel, vad du verkligen inte borde göra.
Haha, visst jag går inte och rånar en bank bara för att jagh tycker om att göra sånt jag inte borde. Jag tycker inte att det är värt konsekvenserna. Men vissa små saker kan jag göra, låter jag helt enkelt mig själv att göra. För att jag vill göra det fast jag inte borde.

Det värsta som kan hända är att du dör och om det ens skulle vara farligt. Alltså, visst, jag förstår att du inte vill dö men vad skulle det göra egentligen? Alla som bryr sig om dig skulle bli ledsen såklart, men det skulle inte göra ont för dig. Precis när du dör kanske det skulle kännas, men det är ingenting emot smärtan du kan känna varje dag. Vad är egentligen döden att vara rädd för? Det är ett slut på allt, visst, men då var det väl meningen att det skulle ta slut just då. Du kan inte bestämma att du inte ska bli påkörd av en bil när du går över vägen tillexempel eftersom du inte vet vad som kommer hända. (Insperation av en tutande bil utanför mitt fönster X'D)

Så jag anser: Var inte rädd för döden och njut av nuet för du kanske inte lever imorgon.  

Seeya!   

Ibland önskar jag verkligen att jag bara lyssnade på mina egna råd...

Du måste kunna respektera dig själv innan du blir respekterad av någon annan. Om du förstår innebörden av att älska, har du kommit långt. Jag tror inte på att man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan.

Jag har älskat en person, men jag har aldrig älskat mig själv. Ibland kan jag respektera mig själv och respektera mig som jag är. Mer kräver jag inte av mig själv. Jag vet vad jag kan uppnå och jag vet vad jag duger till.

Även om du tror att du förstår hur andra ser dig kan du ha så otroligt fel. Du ser alltid alla fel du själv har men det betyder inte att alla andra ser dom. Jag vet hur det är när det känns som alla människor kan se rakt igenom dig, rakt in i din hjärna och se alla dina tankar. Det är en skrämmande känsla, det känns som du inte har någon kontroll. Alla människor känner sig obekväma i situationer när dom är kontrollösa. Även om inte alla vill erkänna det så finns det där. Vi alla har ett kontroll behov, det är så vi är uppbygda.

Jag står inte ut när jag inte förstår vad som händer, jag vill alltid veta vad som händer runt mig och vart jag är. Jag vill inte känna mig vilsen för då kan jag inte göra något åt min situation. Ibland kommer vi till situationer när vi inte kan göra något själva utan måste ge någon annan kontrollen. Men vi ger dom aldrig hela kontrollen utan har alltid ett finger med i spelet någonstans.

Även om du har dålig självkänsla så hjälper det inte att klanka ner på alla andra. Det är något som alla människor borde lära sig. Det kanske känns bättre för stunden men det funkar inte i längden. Vi sårar bara varandra utan vidare anledning. Vi trycker ner människor i vår närhet för att vi ska må bättre själva. Det är ett bra sätt att skaffa sig nya fiender. Det är även ett maktspel inblandat där. När vi känner att vi är bättre än någon annan och ser att vi får någon annan att må dåligt känner vi även makt. Vi känner att vi har makten att såra och vissa tar helt enkelt den chansen och gör precis det. Inte det minsta intresserad av vad som faktiskt händer med personen sen. Vi bara går vidare utan en tanke på den sedan, den är bara den där människan...

Jag förstår inte hur man kan tycka att det är roligt eller något att sitta och klaga på andra. Speciellt om man sitter och klagar på andras utseende. Vi kan inte göra något ut vårat utseende. Det är så vi är födda. Jo, visst kan vi operera oss, men det är ju bra om man skulle slippa. Man ska kunna vara stolt över sitt utseende och kunna stå för det.

Du ska aldrig göra något du inte tycker känns rätt. Om du har ett stort val att göra, gör det som känns rätt. För om det inte känns rätt från början kommer det inte kännas rätt i slutet. När din magkänsla eller den där lilla rösten i huvudet säger nej så borde du även kunna säga nej. Våra psyken beskriver människorna vi är, om vi inte kan lyssna på oss själva, vem ska vi då lyssna på? Jag tycker man ska kunna följa den instinkt man har, om man inte tycker att det känns helt rätt är det lika bra att avsluta det med en gång. Inte forsätta och hoppas på att den hemska känslan går över. För det gör den inte. Det spelar ingen roll hur mycket du försöker, den kommer alltid sitta där och gnaga i ditt bakhuvud och säga att du gör fel.

Jag måste lära mig att lyssna på min inreröst och bara gå efter den. Jag har gjort många misstag, men inte några jag tänker nämna här. Jag vet vad jag pratar om och jag vill bara att ni ska veta att det ungefär är det dummaste ni kan göra. Att bara ignorera den, det är just det ni inte ska. Ni ska lyssna på den och göra som den säger.

När det kommer till kritan är det egentligen bara dig själv du vet att du kan lita på in i det sista. Vänner kan svika även om dom verkar väldigt nära. Pojkvänner kan komma och gå. Den du måste lita på mest i denna värld är dig själv. Om du inte litar på dig själv, vem ska du då kunna lita på? Det är bara du som känner dig själv helt och hållet. Visst säger man ofta till varandra att man inte döljer något, men det finns saker man aldrig säger. Saker man väljer att hålla för sig själv. Visst kan du lita på en vän otroligt mycket och den kan alltid finnas där för dig men även dom närmsta vännerna har du hemligheter för. Du berättar aldrig om precis allt du tänker på, inte om alla dina drömmar, inte om hela ditt liv. Visst kan en människa känna dig riktigt bra och förutse vad du kommer göra i olika situationer. Men dom kommer aldrig kunna lära känna dig lika bra som du känner dig själv. För om din vän plötsligt skulle försvinna, vem har du då? Jo, du har dig själv och ibland är det den ända du har kvar. Du vet hur du beter dig, du vet vad du tänker på, du vet allt om dig själv för att du inte kan gömma någonting för dig själv. Även hur mycket du än försöker gömma sanningen för dig själv kommer den alltid ikapp dig tillslut. Det finns en person i hela världen du aldrig skulle kunna ljuga för. Och det är dig själv.

Jag försöker att lita på mig själv och vara så ärlig jag kan. Men ibland blir det svårt. Vissa gånger omöjligt. Jag försöker ljuga och övertala mig själv om att det är annorlunda fast jag trots allt vet att det inte är det. Jag vill ibland inte inse sanningen men den kommer ikapp mig tillslut hur mycket jag än försöker glömma den. Ibland är det smärtsamt, ibland lättande...

Nu hade jag inte så mkt mer att säga.

Seeya!