Tja!

Sorry för dålig uppdatering på sistone men dagiset har tagit slut på mig! Asså barnen kör slut på en totalt under en dag. Visst dom är jätte söta och så men det är sjukt jobbigt att ha uppsikt över 20 barn som gör olika saker hela tiden. Sen är det en massa nya regler att anpassa mig till eftersom jag är på ett montissoridagis. Det gör liksom inte saken lättare. Jag måste tänka på en massa saker jag inte tänkt på förut.

Så var jag med maya igår efter! Jag har träffat kvinnan 2 gånger den här veckan :o Gud det känns sjukt lite för att vara mig och maya, och jag har bara träffat Rebecca som andra person i klassen. Det känns så tomt fast man är med 20 ungar. Jag saknar mina kompisar! :c typ: Lars, Pontus, Josse, Felix och Lina :c

Sen i måndags när jag och Maya var på stan så träffade vi Erik :D Det var ett tag sen må jag säga. Men vi pratade lite med han sen behövde han springa till bussen. Mycket trevlig pojke faktiskt!

Men tillbaka till ämnet. Jag var med Maya igår och först satt vi inne hos henne och jag pratade ihjäl henne eftersom jag inte träffat henne på såhär as länge! Sedan bestämde vi oss för att trotsa kylan och gå ut. Dumt val men ändå! Så vi gick till gården och träffade ganska mycket roligt folk. Jag körde ganska många stirrartälingar med olika människor men jag vann alla (a' hihi! Sen behövde vi trotsa kylan igen för att jag skulle gå tll bussen för att jag skulle möta upp älsklingen. Haha han hade varit på bio och jag skulle sova hos honom. Vi tog bussen som gick ungefär halv 12 från blå kiosken. Sen var vi hemma hos honom, jag var trött eftersom jag hade varit på dagis hela dagen. Han var trött för att han hade varit på momento innan och druckit. Så vi båda deckade på hans säng. Sen vaknade jag mitt i natten av att jag var pissnödig. Vet ni hur hobbigt det är att vakna mitt i natten, as trött, så måste man gå upp, gå ner för alla trappor, springa genom en kall källare till toan. Asså det är inte världens trevligaste sak att göra kl 3 på natten.

Men idag blir det att åka hem. Jag ska hjälpa mamma att baka bullar! Mums! Och så blir det vitlökskottleter till middag. Så jävla gott!

Men aja, skriver kanske något mer inom en snar framtid. Haha puss på er mina små sötnosar :*

Btw, tippsar om låten!

Tja!

dålig uppdatering i know, haha menmen!

På måndag börjar apun ! 4 veckor med småknattar, haha gulligt. Under apun ska jag hinna göra uppgifter där men även hinna läsa en bok till svenskan "P.S I Love You." och en bok till engelskan "Ravens gate" Kul!

Sen spenderades gårdagen med josse, falle, laya, julia och sedan kom forzza. Haha gött! Sedan åkte man hem nu och hämtade upp en trött Jim på vägen hem som nu ligger och sover i min säng.. Kul! XD

Snart har jag mitt sims 3! Kommer jag bli simsnörd igen! HIHI! :D Gött som fan de asså! Men aa sånt är livet, har inte så mkt mer och säga förutom att denna låt äger!

Tja!

Lite dålig uppdatering, sorry xd men aa, jag sitter i alla fall hemma hos älsklingen nu! Och för er som missat det jag är tillsammans med Jim igen :* <3 länge sedan jag kände mig såhär glad! Tack gubben, du är så underbar!

Kommer väl gullegulle bilder snart får väl vänta och se ;)

Men aa nu ska jag fortsätta lyssna på musik :D puss på er :*

Ganska gammal låt men den får mig på bra humör en morgon som denna. Tror jag håller på att bli sjuk.. Känns inte så jävla bra. Sedan hade jag en jätte konstig dröm inatt.

Det var typ en demon lr något, fast den levde, asså aa.. haha. Men i alla fall, den vägrade dö vad jag än gjorde och jag slängde ut den och allt men den bara dök upp igen och vägrade försvinna.. tillslut lyckades jag få död på saken.. Och det kändes så lättande.. Sedan vaknade jag xd Haha det var en väldigt kort version av den men aa.

Sedan när jag vaknade kunde jag inte släppa drömmen. Bilden av saken när jag dödade den fanns kvar. Jag började fundera på vad drömmen skulle kunnat betyda.. Det enda jag kom fram till vet jag inte om det stämmer men.. aa min teori är:

Den lilla svarta figuren var min kärlek för dig, något jag inte kunde döda, något jag inte kunde slippa på något sätt. Du fanns alltid där i mina tankar, vad jag än gjorde så fanns du kvar där. Men inte nu.. Äntligen har jag lyckats släppt dig. Äntligen har jag lyckats döda känslorna jag hade för dig, det var när jag dödade den lilla figuren.. Sedan lättnaden. Det var lättnaden jag kände när jag äntligen kunde säga att jag har kommit över dig.

Det var i alla fall min teori på drömmen, sen om det var det den bettyde om den bettyde något alls, det kan ju alltid disskuteras.

Blodet rinner

Tårarna rullar

Såren svider

Allt pågrund av

Min obesvarade kärlek

För dig.

En dikt jag skrev om samma människa för ett ganska långt tag sedan.

Men aa! Nu byter vi ämne. Jag tror inte jag ska göra någonting alls idag faktiskt. Jag känner mig inte så pigg. Så jag ska göra nån banankaka tror jag, sedan ska jag ta hand om min lilla sötnos (Diva) och sen så kanske jag ska skriva lite på boken, som det inte blev något av igår. Haha. Aja vi får se vad dagen har att bjuda på en snöig dag som denna!

Snart börjar nedräckningen till julafton! Från första december börjar jag nedräkningen dag för dag!

Puss hej ;*

Three Days Grace

Without you

Lost in you

'Going down

Somebody who cares

Last to know

Ganska underhållande tanke att det var personen som laddade ner albumet med dom där låtarna till mig som även fick varje låt mig att tänka på honom. Detta är nog dom låtarna jag lyssnade sönder mest på under tiden jag försökte komma över dig. Det är depp låtar, ja, men vad brukar du egentligen lyssna på när du blivit dumpad?

Jag hittade låtarna igen igår. Så många minnen och så mycket smärta. För dig hade allt verkat så enkelt. Det var iochförsej du som dumpa oxå, det kanske har ganska mycket med det att göra. Du tog allt cool lugnt, som du redan hade förberett dig på allt det här. Själv var jag i chock, krossad totalt, utan hopp. Du hade varit en stor del av mig. Du hade varit någon jag trodde jag kunde ha i min sida länge, men jag hade fel. Du hade lämnat mig helt plötsligt. Från orden "Jag älskar dig" till "Jag har inga känslor kvar för dig".. Det var en stor skillnad och jag var helt oförberedd på den. Jag trodde verkligen jag kunde få ha dig, jag trodde verkligen att jag kunde få vara lycklig tillsammans med dig. Men jag hade haft fel och det visade ju sig ganska snart. Man kan inte leva i en dröm utan man får helt enkelt acceptera verkligheten. Du var min dröm men inte min verklighet. På senare har jag insett en massa saker, jag trodde att jag skulle ta tillbaka dig direkt om du hade velat. Nu när du vill, då är det jag som säger nej. Jag måste för att jag måste se upp för mig själv. Jag vet att om du dissar igen vet jag inte vad som  händer. Jag tror verkligen inte att det kommer sluta bra, det gjorde det inte förra gången. Visst kan du säga att du aldrig kommer lämna mig igen om du får chansen. Men vi båda vet redan att ingen av oss vet någonting om framtiden. Du kan tro, men du vet aldrig riktigt.

Du krossade mig så fruktansvärt, du fick mig att genomgå en tid jag inte vill uppleva igen. Det är kanske därför jag inte blir kär. Det kanske är av rädsla att lämna ut mig till någon annan igen. att ge någon annan chansen att såra mig så pass djupt som du gjorde. Det känns skrämmande, det gör det verkligen. Att återgå till den hemska mardrömmen jag har genomgått en gång redan. Det vill jag bara inte, men jag kanske måste våga försöka. Våga försöka med någon ny. Det behöver ju inte bli som den förra, men kanske.

Ibland så måste man tvinga ut sig själv på ingemansland igen. Och nu är det min tur.

But please... Try to not breake my heart this time..  

Jag hade glömt hur det var.

Jag hade förträngt den smärtan.

Jag hade gjort mitt bästa för att glömma allt.

Men allt förstördes på en sekund.

Sekunden jag såg en bild på dig och mig.

Att en bild har så stor makt. Det påminer en om saker man har glömt, saker man försökt förtränga, saker som kan bubbla upp till ytan igen. Jag såg den och allt bara brast inom mig. Min gamla smärta kom tillbaka. Kniven jag inte har känt på så många månader vreds om i mitt hjärta. Åter igen var jag den där lilla flickan. Den där lilla flickan som inte dög åt dig. Du hade mig helt, jag kände att du var mitt allt. Jag trodde du kände samma sak. Jag tänker tillbaka på tiden när det var du och jag. Och jag känner att det bara brister mer och mer.. Jag kom ihåg hur lycklig jag var. Jag var lycklig över att ha dig. Över att du var min. Jag trodde inget kunde gå fel men ack vad fel jag hade. Jag trodde vi hade varit menade för varandra, men det hade ej varit så. När jag tänker tillbaka på oss två så inser jag hur det känns att vara kär. Hur det känns att älska någon. Jag älskade dig, det kommer jag aldrig kunna förneka. Du hade mitt hjärta i dina händer, du kunde göra vad du ville.

Jag är ledsen, men det där fick det att brista. Bara en liten bild. Förlåt <3

Lilla sötnos, du kan försöka förstöra mitt liv så mycket du bara kan men du kommer aldrig lyckas. Jag har varit nere på botten men det var inte din förtjänst. Du kommer aldrig lyckas få mig att må så dåligt. Du kommer aldrig kunna lyckas få mig ned på botten hur mycket du än försöker. Du måste förstå att du betyder inte tillräckligt mkt för mig och du har inte den makten över mig. Visst du kanske kan såra mig men du kan aldrig, aldrig få mig att må så dåligt att jag gör saker jag inte vill. Jag vet redan att 75% av sakerna du säger bara är lögner. Lögner du berättar för mig för att få mig att må dåligt. Du tycker inte om mig, det vet jag. Men älskling, den känslan är ömsesidig. Så varför inte bara ge upp det här och sluta prata med varann? Det leder ju ändå ingenvart lr hur? Så lilla du, ge bara upp för du kommer aldrig att få mig att må så dåligt som du önskar ;*

You know who you are :*

P.S Jim, få inte för dig att det är du, för det är det inte.