Nu ska det bli ett fint inlägg här efter valborg och allt.

Valborgkvällen spenderades i Timrå. Först var det jag, Maya, Fredde och Nicke. Sedan dök Jonas och Jessica upp, några av deras kompisar. Sen drog jag och Maya ut och träffade Linus och några till. Otroligt trevligt. Sen skyndade vi oss tillbaka för rädslan att Nicke och Fredde skulle somna så vi blev utlåsta. Men när vi kom fram var det bara Nicke, Jessica och Jonas där. Var hade Fredde tagit vägen? o:

Han var uppe i Tallnäs hos sin mamma och träffade sin syster. (Bra tajming? Går att disskuteras.) Så vi satt ett tag och snacka tills Fredde ramlade in vid 1 - 1.30 tiden. Då passade det tydligen (y'

Nej. Natten kommer spenderas hemma hos Maya, med henne. (Självklart!) Sen blir det hemmåt imorgon efter skolan som börjar efter påsklovet. Sen får vi se vad som händer på tisdag. Men jag har dessa tankar som ständigt plågar mig. Bara flyter runt i mitt huvud och vägrar låta mig vara.

Vad ska man säga. Om det inte hade varit en massa som gick fel i mitt förra förhållande. (Otrohet.) Undra om det fortfarande hade varit vi då? Hade vi fortsatt försöka kämpa för det vi hade eller hade det slutat på samma sätt ändå? Visst, det kommer vi aldrig få veta, men det gnager ändå. Undrar om det hade varit lika mycket bråk om vi hade litat på varandra till 100%. För jag kan erkänna att jag inte litade på honom, det verkar jag ju även haft rätt i. Men det kanske även var det som drev honom. När jag trodde att han skulle vara otrogen och inte litade på honom, kanske han inte orkade försöka längre och bara gjorde det. Jag försöker inte få det att se ut som det var mitt fel, för det var det inte. Om han hade velat hade han försökt övertyga mig mer. Även om det skulle vara svårt. Men om man vill något tillräckligt mycket kämpar man tills man får det. Man ger inte upp och lämnar det bak0m sig.

Ibland så vill jag gråta över det vi hade och över att jag kände mig så bortgjord, om han behövde vara otrogen så kunde ju inte jag ge han allt han behövde. Det är så jag alltid sett det, jag har ansett att killar som är otrogna inte har fått det dom behöver i ett förhållande. Sedan är jag med om det själv och jag försökte verkligen. Man är inte menad att passa för alla, men det brukar räcka att visa att man verkligen försöker. Men i vissa fall duger inte det, hur mycket man än vill att något ska bli bra, så blir det inte alltid så. Ingenting slutar som man tänkt sig. Det är en regel man ska lära sig tidigt. Du tror även du känner människor, men alla förändras och kan göra saker du aldrig hade trott dig se.

Människor är olika och vi försöker alltid uppnå perfektion. Det kan ingen förneka. Men vad är perfekt? Egentligen? Om du är perfekt för en person så är du inte det för en annan eftersom alla tycker om olika. Om din ena kille vill ha en smal tjej som kan laga mat och sköter hemmet och du är så är du perfekt för honom. Men sen när det är slut så försöker du hitta en ny, han kanske vill ha en lite kraftigare tjej som vill skapa karriär. Om du vill vara perfekt för honom behöver du ändra både ditt utseende och hur du är. Det jag försöker komma fram till är att jag ständigt försöker vara perfekt för den jag är med. Jag försöker vara den han alltid önskat sig, men det funkar inte. Det har jag nu insett, jag orkar inte försöka vara någon annan än den jag är och den jag är nöjd med att vara. Jag tror att du är perfekt, när du själv tycker du är det. När du kan säga till dig själv att du ser bra ut, att du är nöjd med dig själv, när du har accepterat ditt utseende och din personlighet. Ja, då har du uppnått perfektion, inte annars.

Med min förra försökte jag vara perfekt för honom. Men den ständiga oron att inte vara tillräcklig fanns hela tiden. Jag trodde att såfort han inte var med mig var han med någon annan och var otrogen. Jag försökte ändå, jag försökte ge han allt han ville ha och hålla honom nöjd. Men det var ändå inte tillräckligt. Jag har insett att han är en sån person som aldrig kommer kunna hålla sig till en person, han kommer aldrig kunna bilda familj som håller. Han kommer ständigt vara på jakt efter drama och nya kvinnor att "erövra". Om han är nöjd med det livet så är det ju bra för honom, men det är inte det jag ville ha. Det kanske var en av anledningarna till att det inte funkade? Jag vet inte men hade vi varit mer lika, så hade det funkat bättre. Det är jag helt säker på.

Haha, men nu ska jag inte tråka ut er mer med mitt gnatt! Haha puss på er! ;* Och lyssna på denna grymma låt ist!