Satt och läste igenom några av dom första inläggen jag la ut. Sorliga, otroligt sorliga. Men genom detta inser jag hur mycket jag växt, hur mycket jag mognat. Det sägs att det som inte dödar dig gör dig starkare och det är sant. Jag grät mycket i början av denna blogg, jag hade mycket hjärtesorg för en pojke som betytt så mycket för mig men som jag förlorat. Pågrund av det hade allt gått utför, ingenting hade varit som det skulle varit.

Jag förlorade en ny kille för ungefär 2 månader sen nu, nästan, men jag grät inte för honom lika mycket. Dock gråter man oftast mest för första kärleken. Men det sved för mig, men jag vägrade visa det. Jag fann snart en ny, Fredric, han jag är med nu. Jag ser livet från den ljusa sidan igen även om det varit svårt i sina omgångar. Det har varit mycket lögner och sånt som kommit upp från gamla, men ibland känner jag att jag inte kunnat bry mig mindre. Jag ler mig igenom tårarna och dagarna. Saker förändras, känslor ändras. Så har det alltid varit och så kommer det alltid vara. Du kan älska någon ett tag men sedan kan känslorna gå över. Då ska du hellre säga det till den personen och inte försöka låtsas som ingenting.

Vi alla måste lära oss att vara ensamma någon gång. Du kan inte alltid hänga efter andra för att förhoppningsvis slippa vara ensam. Det är på så sätt du blir utnyttjad och du kommer aldrig bli lycklig på det sättet. Du kommer ständigt känna dig sviken och det kommer finnas ett hål i dig som inte kan fyllas igen genom känslolösa förhållanden. Du kan försöka men du kommer aldrig lyckas, i alla fall inte vad jag tror.

Det enda jag försöker göra är att bli lycklig. Jag blir inte lycklig av att vara med någon som inte tycker om mig, eller inte har känslor för mig. Då avslutar jag hellre det förhållandet och försöker med ett nytt. Jag är inte den sorts tjej som stannar och försöker få han att få tillbaka sina känslor. Han har ju tappat dom av en anledning?

Lycka, det är väl inte för mycket begärt?

Du gav mig löften.
Du gav mig svek.
Du gav mig kärlek.
Du gav mig sorg.
Du lovade att aldrig lämna.
Du lovade att jag aldrig skulle vara ensam.
Men nu sitter jag här.
Gråter för de minnen vi har.
Gråter för den tid jag förlorat i en lögn.