Alla små flickor har alltid drömt om att hitta den rätta, hitta sin helt egna prins och få det lyckliga slutet. Precis som i sagorna. Vi föreställer oss en bild av honom, där han är alldeles perfekt i våra ögon. Vi drömmer om att få träffa honom och om hur vårat liv skulle förändras. Vi drömmer om vårt perfekta liv, utan konflikter och utan problem. Vi föreställer oss en framtid som är allt annat än verklig.

När vi blir tonåringar kommer vi ut i verkligheten. Vi inser sakta att vår prins kanske inte kommer se precis ut som vi föreställt oss. Men vi försöker ändå hitta honom, vi blir förälskade och faller som furor och hoppas på att inte bli sårade. Första kärleken, första människan vi säger jag älskar dig till, människan som får oss att förstå hur det känns att tycka om någon riktigt mycket. Dom flesta tror att han är den för dom, att han är deras prins. När tiden motbevisar det och det tar slut efter ett tag blir vi ofta knäckta. Vi sitter och gråter, vi tar på oss skulden. Om det är han som säger till oss att det är över, ber vissa av oss om en andra chans, säger att vi kan ändra oss, vad som helst för att han inte ska lämna oss ensamma. Ibland funkar det och vi får en chans till, men det brukar inte hålla länge. Vi tröttnar på att försöka leka någon vi inte är, och han tröttnar på att behöva tvinga oss till det. Det tar slut och vi vill gå vidare. Ibland funkar det lätt, ibland är det lite svårare och ibland klarar vi inte av mer. Vissa av oss lever vidare i hoppet om att tillslut hitta vår prins. Vissa av oss är övertygade om att vi hade honom, men förlorade honom, dom hittar ingen mening med deras liv längre när dom förlorat sin största dröm och hittar ett sätt att få slut på deras lidande, ibland genom självmord. Det är otroligt sorligt att kärlek har så stor inverkan på oss och kan orsaka så stor smärta. Kärlek är inte lätt, det är det inte meningen att vara. För om du aldrig varit ledsen, hur ska du då kunna njuta av att vara glad? Vi har alla varit nere på botten nån gång, om inte, så kommer du nog hamna där du med. Det är då vi måste kämpa vidare, försöka se framåt. Om det inte var han, då måste det ju vara någon annan. Sålänge du inte ger upp finns det hopp. Hopp om att en dag ska du hitta din prins, din prins från dina drömmar som en liten flicka.

Om du lever tillräckligt länge, som dom allra flesta gör, så sitter du tillslut där, kanske runt 65 år. Dina barn har flyttat, du har gått i pansion, din man och du firar snart er 30:onde bröllopsdag, vardagen flyter på som vanligt. Du känner dig stark, du känner dig glad, du känner dig helt enkelt lycklig.