Jag trodde jag kunde lita på dig. Jag trodde jag kunde tro på det du sa denna gång. Men ännu en gång sitter jag ensam och funderar över hur många gånger du kommer lyckas lura mig. Jag är för naiv, jag vill tro det bästa om folk. Men du visar mig att det finns människor som skiter fullständigt i hur andra mår. Den enda du bryr dig om är dig själv. Du kommer med dina lögner och får mig att tro på dom. Du får mig att tro att jag kan lita på dig. Att tro att du faktiskt är ärlig för en gångs skull. Men sedan säger du ändå att du inte bryr dig. Varför ska jag ens tro dig över huvudtaget? Någon gång? Du ljuger ju för mig hela tiden i vilket fall.

Du kommer bara och leker att du är min kompis och får mig att lita på dig. Får mig att öppna mig för dig och berätta saker jag inte skulle berätta för dig annars. Bara för att jag kommer ihåg den bra tiden du och jag hade. När du visste allt om mig och jag visste allt om dig. När vi skrattade och hade roligt, grälade nästan aldrig. Bara njöt av varandras sällskap. Den tiden känns som den var för så länge sedan, men egentligen var den inte det. Att det bara var runt ett halvår sedan, känns omöjligt. Men ändå är det sant. Att så mycket kan förändras på så kort tid. Från att jag inte kunde vara utan dig och du gjorde mig lycklig till att jag inte vill ha något mer med dig att göra. Jag kan inte skylla allt på dig eftersom jag har gjort en del själv. Men jag kan förlåta och glömma. Du vill bara ha hämnd hela tiden, för något jag gjorde för så länge sedan. Jag kan inte rå för mina känslor och jag kunde inte veta vad du hade för känslor för mig. Jag är ledsen att jag inte hade samma känslor för dig men tycker du inte att det är tid att glömma det nu? Nä, tydligen inte.

Men nu måste jag be dig om en sak jag aldrig trodde jag skulle. Kan du snälla bara lämna mig ifred och låta mig leva mitt liv?

Jag saknar inte dig som du är nu. Jag saknar dig som du var förut. Jag saknar en av mina bästa kompisar som har förändras så mycket. Jag har säkert förändras en del jag med, men vi kunde ha förändras tillsammans, men nej. Det är för sent nu, efter hur mkt du rört upp mitt liv så många gånger. Snälla... Låt mig bara vara... Jag vill inte vara i närheten av dig längre.

Du har gjort mig lycklig.
Du har gjort mig ledsen.
Du har funnits där.
Sedan har du gått utan ett ord.
Du har fått mig att tro på dina ord.
För att sedan kunna krossa mitt hopp.
Du har varit en av mina bästa vänner.
En som jag kunnat lita på så mycket.
Nu kan du väl bara bespara mig dina lögner?
Och försvinna ut ur mitt liv igen.
Men denna gång för att aldrig återvända.

  Ignorera lappen XD

En ny dag.

Jag klarar mig ju hyfsat utan mina tabletter som jag inte fick fortsätta ta X'D

Förhoppningsvis kommer sofie hit idag, mycket trevligt!

Annars blir det väl att sitta vid datan och tvn igen.. Drygt..

Aja kanske skriver mer senare om jag har något att säga   

Seeya!