Jag skrev inte igår och jag har bara skrivit ett inlägg idag.

Jag ursäktar dålig uppdatering men nu har ju mitt liv börjat igen.

Jag har varit otroligt upptagen dom senaste dagarna.

Det var bra väder både igår och idag. Jag var på stan med Angelica och Sofie igår, mycket trevligt ^^ Jag köpte inget men vi satt oss ute på torget där det inte var lätt alls att få en plats i solen o.o Det var folk ÖVERALLT! Men vi hittade tillslut en väggplats där vi satt oss för att sno lite solsken medan vi tittade på snygga killar som gick förbi (A)

Jag, Sofie och Angelica har sådana olika smaker på killar så det är löjligt. Dom jag sitter och säger: ÅÅH NOMNOM KOMMSI! För avverkar dom väldigt fort. Sedan ger jag dom en mördar blick, hahaha. Nä, men det behöver ju inte bara vara negativt heller att man har olika smaker på killar eftersom man då aldrig behöver vara rädd att någon av dom ska hoppa på han (A) Hihi!

Sedan åkte vi hem till Sofie en snabbis och pratade och så, var oxå mycket trevligt ^^ Det är så skönt när man kan prata om precis allting, även om man kan få några sämre kommentarer när jag tar upp min smak på killar... Men ibland kan jag erkänna att jag förtjänar dom efter att suttit och klagat på deras killar redan. Menmen, vad har man annars vänner till? :D

Sen när jag kom hem blev det att gå och lägga sig nästan, var så otroligt trött...

Sen imorse vaknade jag ju (såklart) så var det min första skoldag på 3 veckor (bläk!). Så behövde jag ju självklart ta bussen pågrund av att min mamma inte hade någon bil... Behövde kliva upp 6.30 Och ja, det är värre än det låter X'D

Så efter att ha klivit upp och gjort mig i ordning (ytterst lite som ta på mig kläder, fixa håret, hämta mobilen) så gick jag ut till bussen. Men den kom faktiskt ganska snart så jag behövde ju inte vänta i en evighet vilket var tur. Och självklart var det just idag INGEN annan åkte bussen...

Sen när jag kommer till skolan mötte jag upp Sofie och Rebecca på badhuset, dom väntade på Angelica så jag satt mig där och var lite social med dom.

Efter skolan åkte jag in till stan med den välkända Josefine 8D Vi skulle träffa upp Kevin för att lämna tillbaka hans skjorta. Men det blev bara en snabbis. Sedan mötte vi upp Jocke, någon som Josefine känner men som jag inte har en aning om vem han är.. X'D

Aja, hann vara med dom ett tag innan min pappa ringde och sa att han var i stan. Han hämtade upp mig på navet och så åkte vi hem och åt.

Efter det, dum och träningsberoende som jag är, bestämde jag mig för att ta en cykeltur. Det gick bra till en början, sedan hände det något konstigt med mina smalben o.o (Pappa sa att jag har tränat för mycket dom senaste dagarna och att jag ska skippa träningen ett par dagar :'() Och sen kunde jag inte ens gå. Pappa fick komma och hämta mig och mamma fick cykla hem cykeln.

Sen deppade jag sönder lite på Jim för mitt träningsförbud. Och nu sitter jag här X'D

Det var mina 2 dagar.

Seeya!   

Ibland önskar jag verkligen att jag bara lyssnade på mina egna råd...

Du måste kunna respektera dig själv innan du blir respekterad av någon annan. Om du förstår innebörden av att älska, har du kommit långt. Jag tror inte på att man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan.

Jag har älskat en person, men jag har aldrig älskat mig själv. Ibland kan jag respektera mig själv och respektera mig som jag är. Mer kräver jag inte av mig själv. Jag vet vad jag kan uppnå och jag vet vad jag duger till.

Även om du tror att du förstår hur andra ser dig kan du ha så otroligt fel. Du ser alltid alla fel du själv har men det betyder inte att alla andra ser dom. Jag vet hur det är när det känns som alla människor kan se rakt igenom dig, rakt in i din hjärna och se alla dina tankar. Det är en skrämmande känsla, det känns som du inte har någon kontroll. Alla människor känner sig obekväma i situationer när dom är kontrollösa. Även om inte alla vill erkänna det så finns det där. Vi alla har ett kontroll behov, det är så vi är uppbygda.

Jag står inte ut när jag inte förstår vad som händer, jag vill alltid veta vad som händer runt mig och vart jag är. Jag vill inte känna mig vilsen för då kan jag inte göra något åt min situation. Ibland kommer vi till situationer när vi inte kan göra något själva utan måste ge någon annan kontrollen. Men vi ger dom aldrig hela kontrollen utan har alltid ett finger med i spelet någonstans.

Även om du har dålig självkänsla så hjälper det inte att klanka ner på alla andra. Det är något som alla människor borde lära sig. Det kanske känns bättre för stunden men det funkar inte i längden. Vi sårar bara varandra utan vidare anledning. Vi trycker ner människor i vår närhet för att vi ska må bättre själva. Det är ett bra sätt att skaffa sig nya fiender. Det är även ett maktspel inblandat där. När vi känner att vi är bättre än någon annan och ser att vi får någon annan att må dåligt känner vi även makt. Vi känner att vi har makten att såra och vissa tar helt enkelt den chansen och gör precis det. Inte det minsta intresserad av vad som faktiskt händer med personen sen. Vi bara går vidare utan en tanke på den sedan, den är bara den där människan...

Jag förstår inte hur man kan tycka att det är roligt eller något att sitta och klaga på andra. Speciellt om man sitter och klagar på andras utseende. Vi kan inte göra något ut vårat utseende. Det är så vi är födda. Jo, visst kan vi operera oss, men det är ju bra om man skulle slippa. Man ska kunna vara stolt över sitt utseende och kunna stå för det.

Du ska aldrig göra något du inte tycker känns rätt. Om du har ett stort val att göra, gör det som känns rätt. För om det inte känns rätt från början kommer det inte kännas rätt i slutet. När din magkänsla eller den där lilla rösten i huvudet säger nej så borde du även kunna säga nej. Våra psyken beskriver människorna vi är, om vi inte kan lyssna på oss själva, vem ska vi då lyssna på? Jag tycker man ska kunna följa den instinkt man har, om man inte tycker att det känns helt rätt är det lika bra att avsluta det med en gång. Inte forsätta och hoppas på att den hemska känslan går över. För det gör den inte. Det spelar ingen roll hur mycket du försöker, den kommer alltid sitta där och gnaga i ditt bakhuvud och säga att du gör fel.

Jag måste lära mig att lyssna på min inreröst och bara gå efter den. Jag har gjort många misstag, men inte några jag tänker nämna här. Jag vet vad jag pratar om och jag vill bara att ni ska veta att det ungefär är det dummaste ni kan göra. Att bara ignorera den, det är just det ni inte ska. Ni ska lyssna på den och göra som den säger.

När det kommer till kritan är det egentligen bara dig själv du vet att du kan lita på in i det sista. Vänner kan svika även om dom verkar väldigt nära. Pojkvänner kan komma och gå. Den du måste lita på mest i denna värld är dig själv. Om du inte litar på dig själv, vem ska du då kunna lita på? Det är bara du som känner dig själv helt och hållet. Visst säger man ofta till varandra att man inte döljer något, men det finns saker man aldrig säger. Saker man väljer att hålla för sig själv. Visst kan du lita på en vän otroligt mycket och den kan alltid finnas där för dig men även dom närmsta vännerna har du hemligheter för. Du berättar aldrig om precis allt du tänker på, inte om alla dina drömmar, inte om hela ditt liv. Visst kan en människa känna dig riktigt bra och förutse vad du kommer göra i olika situationer. Men dom kommer aldrig kunna lära känna dig lika bra som du känner dig själv. För om din vän plötsligt skulle försvinna, vem har du då? Jo, du har dig själv och ibland är det den ända du har kvar. Du vet hur du beter dig, du vet vad du tänker på, du vet allt om dig själv för att du inte kan gömma någonting för dig själv. Även hur mycket du än försöker gömma sanningen för dig själv kommer den alltid ikapp dig tillslut. Det finns en person i hela världen du aldrig skulle kunna ljuga för. Och det är dig själv.

Jag försöker att lita på mig själv och vara så ärlig jag kan. Men ibland blir det svårt. Vissa gånger omöjligt. Jag försöker ljuga och övertala mig själv om att det är annorlunda fast jag trots allt vet att det inte är det. Jag vill ibland inte inse sanningen men den kommer ikapp mig tillslut hur mycket jag än försöker glömma den. Ibland är det smärtsamt, ibland lättande...

Nu hade jag inte så mkt mer att säga.

Seeya!